Alius Ego

I mars förra året lånade vi en hund som då var 4 månader gammal när vi fick hem honom. Världens underbaraste hund! Vi uppfostrade honom som vår egen och blev väldigt fäst vid honom. Jag och sambon sa när vi hade honom att om vi nånsin skulle ha hund på riktigt så skulle det vara han, för han är så speciell. I augusti samma år ville ägaren ha tillbaka honom, vilket vi visste kunde hända. Det var sorgligt och det blev tomt utan den lilla krabaten. :(

Men i slutet av förra året fick jag mail av ägaren att dom hade beslutat sig för att sälja honom och jag blev alldeles till mig, jag ville ha honom! Efter mycket om och men (övertalning av sambon) åkte vi och köpte honom på nyårsafton. GLÄDJE! Han blev otroligt glad över att se oss och det var inga problem att få med honom hem. ;) Väl hemma var det inte heller nå problem, han kände sig direkt som hemma, som om att han aldrig hade varit borta härifrån. :) Katterna verkade t.o.m. känna igen honom för dom sprang inte och gömde sig som dom alltid annars gör.

Nu kan jag komma igång ordentligt med promenader också vilket känns otroligt skönt. Jag har varit lite väl lat faktiskt och inte rört på mig så mycket som jag borde efter OP. Så med hjälp av min lilla lurvtuss och årskortet på gymmet jag fick av min älskling i julklapp kommer detta år att bli ett av dom bästa!


Min älskade Gizmo. ♥

Då var det dags att ge mig till känna. :)



Här är då jag, julafton 2011, 26 kg lättare.

Sandra heter jag och bor i Hofors. Vilka är ni som läser? :)

Jag har provat lite kläder här hemma och visst märks det en liten skillnad. :) En del saker börjar bli för stora och en del börjar bli lagom. Riktigt glad är jag!

Under några dagar har jag surfat runt lite på Ellos hemsida, tittat på outlet och annan rea och varit väldigt sugen att beställa nåt. Igår var det dags. :) Vi skulle ändå ha sängkläder så då "råkade" jag klicka i även lite annat till mig själv. ;) Jag har fått för mig att jag vill ha en klänning på mig till jul, jag borde ha gått ner nån storlek tills dess så jag beställde faktiskt en söt klänning i stl 46/48 (jag har stl 50/52 nu). Borde inte vara helt omöjligt att få på mig den till jul, annars får jag använda den nån annan gång helt enkelt. En vanlig tröja fick också följa med, plus två bastoppar. Allt i samma storlek så jag hoppas att det passar snart! :D

75:-
50:-
60:-

Nu har jag anlänt till sjukhuset, sitter i entrén och väntar på mamma som är och parkerar bilen. Jag är sjukt jävla nervös! Ska snart bege mig upp till kirurgslussen och sitta där och vänta. Emla-plåster sitter det ett på vardera hand inför att nål ska sättas. Jäklar vad nervös jag är! Skakar nästan en aning.. Jag skriver igen så fort jag har ork och tid.

Jag är så nervös så ni anar inte! Och värre kommer det antagligen att bli.. Imorgon är liksom dagen D, den jag har väntat på länge. Äntligen ska det bli av! Jag vet att jag ska OPas men har ändå inte fått in det på nå sätt. Overkligt kan jag nog säga. Kommer jag ens att fatta när jag väl är där på sjukhuset? :)

Iiiiiiiiih vad det känns i magen! :D

Jag vill verkligen ha en ny design till bloggen men jag kan ingenting om webdesign så jag kan inte fixa det själv tyvärr. Finns en uppsjö av gratis designer lite här och var på olika sidor men ingen faller mig liksom i smaken.

Är det nu någon som kan designa och skulle vilja vara snäll och hjälpa mig? Skulle vara guld värt! :D

Jag bor inte hemma under en veckas tid nu och kommer därför inte att kunna väga mig på min egen våg. Jag var hem en sväng idag och passade därför på att väga mig, innan jag åkte hem så vägde jag mig på vågen som finns här där jag bor nu. Jag kunde då konstatera att vågen här visar 1,8 kg mindre än den hemma som jag vanligtvis väger mig på. Så kanske kan jag pussla ihop en vikt på måndag ändå. :)

2011

23/9 123,4 kg
26/9 121,7 kg (- 1,7 kg)
29/9 120,0 kg (- 1,7 kg)
3/10 119,1 kg (- 0,9 kg)
7/10 117,8 kg (- 1,3 kg)

Totalt: - 5,6 kg

Idag invigde jag mina träningsskor på riktigt, en timmes promenad med en bekant! Kändes väldigt skönt att gå ut och gå, men det är väl mest för att jag har sällskap. Utan sällskap skulle det inte alls kännas lika bra, allt går mycket lättare om man har nån att prata med. :)

Skorna (inläggen) är väldigt sköna! Känns som att jag går på mjuka kuddar så det gjorde inte alls lika ont i fötterna nu, väldigt tacksamt måste jag säga. Hoppas att den känslan fortsätter att hålla i sig då jag planerar att promenera mycket framöver. :)

Ibland behöver man ha lite extra peppning när allt känns lite mörkt. Så nu är jag på jakt efter motiverande och inspirerande citat!

Så sätt igång och skriv ner alla bra citat ni kan bland kommentarerna så blir jag jätteglad! Sen kan jag sammanställa alla och publicera så att fler kan ta del av dom. :)

Här sitter jag, hungrig och har ont i huvudet, tredje dagen på mitt flyt. Jag bara längtar till den dagen det börjar gå lite lättare. Jag vet att man måste över en slags tröskel och jag hoppas att den är nära. :) Sitter och smuttar på ett glas med Ramlösa med smak av svartvinbär men jag är besviken måste jag säga. Det luktar jättegott men eftersmaken smakar som typ gammal gurka eller nåt. Usch, så den blir det inte att köpa nå mer iaf.

Apropå köp, jag var på en kortare lunchpromenad idag och kände som alltid när jag promenerar; ont i fötter och benhinnor, speciellt vänster. Jag tänkte då att eftersom jag ska gå så mycket nu (helst varje dag) så ska jag nog införskaffa mig riktiga skor så jag kanske slipper ha ont när jag går. Sagt och gjort, jag åkte till den lokala sportaffären och där blev fötterna scannade och det visade sig att i princip all belastning låg på vänster fot. Sen fick jag ställa mig på ett par inlägg och bli scannad igen och då blev belastningen betydligt jämnare mellan höger och vänster fot.

Det var som att gå på moln eller nåt när jag gick runt med inläggen i ett par skor! Med mig ut från affären fick jag alltså ett par nya träningsskor och ett par inlägg. Nu jäklar ska det promeneras!

Tänkte börja skriva av mig lite här om mig själv, min resa och mina tankar.

Jag är 26 år och bor med min sambo och två djur. Student är vad jag är.

Jag har varit större så länge jag kan komma ihåg. Första gången jag började göra något åt det var på gymnasiet första året, jag började på ViktVäktarna, och det är nu 10-11 år sen. Efter det har jag försökt med i VV två-tre gånger till plus egna försök. Visst, jag kan gå ner en hel del, men sen tar det liksom stopp både i motivation och ork och jag går upp allt igen plus lite till. Det är nästan så att jag inte vågar prova mer själv i rädsla för att jag ska väga ännu mer till slut.. Vikten har varit rätt stabil mellan 120-122 kg men nu på senaste har det varit 125-126 kg och jag är 177 cm lång.

Jag fick en remiss ivägskickad i mars efter ca. ett års betänketid och försök. Försök till både viktnedgång själv och försök till att få läkaren att skriva remiss vilket hon i början inte var så villig till att göra då jag fick diagnosen hypotyreos och hon ville att jag skulle ge medicinen en chans också som hjälp till viktnedgång. Jag har gått hos dietist i ett år och hon har sett hur jag har försökt så det var väl vid sista besöket hos henne som jag bröt ihop av flera olika anledningar och hon skickade då meddelande till min läkare. Innan remissen kunde skickas fick jag äta blodtrycksmedicin i en månad för att få ner mitt höga tryck vilket nu är bra, tack och lov!

I slutet av april fick jag hem en kallelse till gruppinformation och enskilt samtal hos läkare som skulle ske den 18 maj (IMORGON!). Jag blev väldigt nervös när jag läste det men också väldigt glad! Ska läsa på ännu mer om allt och inget (som om jag inte gjort det hur mycket som helst det senaste året :P) innan denna träff.

Tankarna flyger åt alla håll och kanter, både positiva och negativa. Måtte detta gå vägen, hela vägen!

Förra veckan införskaffade vi oss en träningscykel som jag faktiskt har använt! Mitt mål är en mil om dagen vilket har gått bra hittills.

Jag har börjat bli väldigt nervös inför morgondagen då det är gruppinfo och enskilt samtal med läkaren. Tänk om jag blir nekad? Vågar liksom inte riktigt tro att jag kan få chansen att få den förändring i mitt liv som jag känner att jag behöver.. Måste även fylla i papperna helt färdigt innan onsdag, har några delar kvar.

Vågar inte riktigt hoppas på det bästa, för "ställer man in sig på det värsta blir man inte lika besviken". Så har jag levt mesta dels av mitt liv men nog fan blir jag lika besviken vid negativ inställning som positiv, det är så mycket enklare för mig att vara negativt inställd. Men jag vill ha en ändring på det negativa nu!