I onsdags var jag ju iväg på gruppinformation plus samtal med läkaren. Här kommer en liten sammanfattning av den eftermiddagen. :)

Först hade vi gruppinfo med läkaren, han tog upp hur op går till, risker, hur många procent av övervikten man förväntas gå ner osv. Han sa även att det blivit hårdare nu, krav på viktminskning innan op t.ex. Får man 10 kg som krav och går "bara" ner 9 kg så förskjuts datumet. Inte mindre än 4 veckors flyt heller, 6 veckor vid högre BMI. Efter att läkaren pratat en stund tog dietisten över och pratade om hur man ska äta efteråt, vad man ska/kan äta och såna saker.

Allt det tog väl 1,5 timme har jag för mig. Efter det fick vi snällt sitta ner i väntrummet tills man blev uppropad för att vägas och mätas, sen in till ett rum där midjemått, blodtryck och puls kollades. Till sist fick man det enskilda samtalet med läkaren.

Aldrig har jag väl varit så nervös som när väntan började efter gruppinfon. :P Samtalet gick bra, han frågade varför jag inte går ner i vikt enligt mig själv. Pratade lite om hur man har försökt innan och så. Sen kom det: "godkänd för operation är du." Jag blev överlycklig! Dock anmälde han mig inte nu då det är sommaruppehåll, han skulle ringa mig i augusti eller början av september och höra hur det går för mig, om jag fortfarande var med på tåget som han uttryckte det. ^^ Men det tyckte han att jag var redan nu så. I höst/vinter beräknas jag alltså få en op-tid! :D 11 kg fick jag som krav att gå ner och det ska jag väl klara, en del under sommaren på egen hand och sen med hjälp av 4 veckors flyt borde det inte vara några problem tycker jag, hoppas jag. ;)
Tänkte börja skriva av mig lite här om mig själv, min resa och mina tankar.

Jag är 26 år och bor med min sambo och två djur. Student är vad jag är.

Jag har varit större så länge jag kan komma ihåg. Första gången jag började göra något åt det var på gymnasiet första året, jag började på ViktVäktarna, och det är nu 10-11 år sen. Efter det har jag försökt med i VV två-tre gånger till plus egna försök. Visst, jag kan gå ner en hel del, men sen tar det liksom stopp både i motivation och ork och jag går upp allt igen plus lite till. Det är nästan så att jag inte vågar prova mer själv i rädsla för att jag ska väga ännu mer till slut.. Vikten har varit rätt stabil mellan 120-122 kg men nu på senaste har det varit 125-126 kg och jag är 177 cm lång.

Jag fick en remiss ivägskickad i mars efter ca. ett års betänketid och försök. Försök till både viktnedgång själv och försök till att få läkaren att skriva remiss vilket hon i början inte var så villig till att göra då jag fick diagnosen hypotyreos och hon ville att jag skulle ge medicinen en chans också som hjälp till viktnedgång. Jag har gått hos dietist i ett år och hon har sett hur jag har försökt så det var väl vid sista besöket hos henne som jag bröt ihop av flera olika anledningar och hon skickade då meddelande till min läkare. Innan remissen kunde skickas fick jag äta blodtrycksmedicin i en månad för att få ner mitt höga tryck vilket nu är bra, tack och lov!

I slutet av april fick jag hem en kallelse till gruppinformation och enskilt samtal hos läkare som skulle ske den 18 maj (IMORGON!). Jag blev väldigt nervös när jag läste det men också väldigt glad! Ska läsa på ännu mer om allt och inget (som om jag inte gjort det hur mycket som helst det senaste året :P) innan denna träff.

Tankarna flyger åt alla håll och kanter, både positiva och negativa. Måtte detta gå vägen, hela vägen!

Förra veckan införskaffade vi oss en träningscykel som jag faktiskt har använt! Mitt mål är en mil om dagen vilket har gått bra hittills. :)

Jag har börjat bli väldigt nervös inför morgondagen då det är gruppinfo och enskilt samtal med läkaren. Tänk om jag blir nekad? Vågar liksom inte riktigt tro att jag kan få chansen att få den förändring i mitt liv som jag känner att jag behöver.. Måste även fylla i papperna helt färdigt innan onsdag, har några delar kvar.

Vågar inte riktigt hoppas på det bästa, för "ställer man in sig på det värsta blir man inte lika besviken". Så har jag levt mesta dels av mitt liv men nog fan blir jag lika besviken vid negativ inställning som positiv, det är så mycket enklare för mig att vara negativt inställd. Men jag vill ha en ändring på det negativa nu!

Här tänkte jag dela med mig av mina tankar och min resa mot en Gastric Bypass, förhoppningsvis.

Bloggnamnet Alius Ego betyder 'ett annat jag' vilket jag verkligen hoppas på att det kommer att bli, ett annat jag, det rätta jag.